Befinner mig nu i Norge,eller Trondheim närmare bestämt! Ni kanske undrar vad jag gör här?! Jag har ju som ni säkert redan vet,inte trivts på mitt jobb sedan första dagen jag började där och kände att det nu var dags att göra något drastiskt,en förändring i vardagen helt enkelt då jag verkligen inte mådde bra av det som var! Därför bestämde sig jag och Björn i december att söka jobb i Norge genom ett bemaningsföretag (för att på så sätt kunna få hjälp med det praktiska; boende,jobb mm). I Mitten på december blev vi båda intervjuade per telefon och i mellandagarna fick vi båda jobb! Så vi har alltså tagit tjänstledigt båda två till mitten på april. Det har varit mycket pappersarbete (då bemaningsföretaget ska veta ALLT) och riktigt jobbigt emellanåt,men nu såhär i efterhand är det värt det!

 

 

Just nu jobbar jag på ett sjukhem (äldreboende) och stortrivs verkligen! Det svåraste är språket,men det går bättre för varje dag som går. Vi bor i en helt nybyggd villa,tre våningar och åtta rum. Just nu är vi fyra stycken som bor här,men imorgon byts det ut lite. Så det blir ju spännande! Det skönaste är ju att jag och Björn har en hel undervåning för oss själva (med toalett + dusch + tvättmaskin,tv och soffa och så vårt sovrum!) Så om vi vill vara själva så kan vi bara gå ner. Delar dock kök och ett stort vardagrum med de andra,men det funkar bra än så länge!

Det som har varit en liten omställning är att de äter smörgåsar till lunch (så man är ju vrålhungrig när jag kommer hem) och sen har de inget personalrum utan de äter inne på expeditionen. Men det är en upplevelse! Är så glad att jag (vi) gjorde det här nu,hade inte kunnat komma mer lägligt i livet! Nu har vi varit här i en vecka snart (imorgon) och ska vara här i fyra veckor till,så hoppas att det fortsätter så här! :)

 

 

Då var det ett nytt år igen,tack och lov! År 2012 gav tyvärr mest tråkigheter,vilket ni har sett en del av i bloggen,så hoppas på ett bättre år nu! Jag har inget direkt nyårslöfte,men däremot skulle jag mer än gärna vilja komma igång med löpningen igen,dels för att det är en lätt träningsform (bara snöra på sig skorna och ut och springa) och ett bra sätt att rensa tankarna samt att känna sig lättare i kroppen. Men det som sätter "käppar i hjulet" är mitt onda högerknä,som känns så fort jag börjar ta de första löpstegen. Har försökt att bygga mer muskler kring knät med hjälp av knäböj med skivstång samt mer benträning. Så en blandning av detta kanske kan hjälpa,annars får jag gå till läkaren och kolla upp vad felet är.

 

Är ledig idag efter fem arbetspass i rad,så nu ska jag straxt ner till tvättstugan och sen ska jag ut på en promenad,ser att solen försöker titta fram så det kan bli skönt,svårt att veta vilka skor jag ska ha,vill helst ha gympaskor,men det är säkert för halt och kallt. Känner att jag behöver lite luft i lungorna efter att ha varit instängd på jobbet så mkt. Får se om det blir en sväng till gymmet lite senare idag istället. I övrigt så ska jag städa undan julen lite,men julbelysningen får vara kvar ett tag till,sen så blir det såklart städning av hela lägenheten och sen när Björn har vaknat (han har jobbat natt) så ska vi iväg och handla. Så dags att sätta fart!

 

 

 

Äntligen så har snön kommit inatt,det är alldeles vitt på marken! Skönt att det lyser upp lite i mörkret. Idag är vi lediga,så när Björn vaknar så blir det träning och sen bär det hemåt för att plocka fram vinterjacka,vinterstövlar och självklart lite julpynt. Åker hem över helgen,så det gäller att passa på nu när man är ledig att fixa lite,ska bli mysigt. Kanske lägger upp någon bild sen på resultatet :)

 

Har ägnat kvällen åt att försöka få in lite bilder från mobilen till datorn,det tog ett tag men när jag tillslut gav upp och fick hjälp så funkade det direkt,var någon inställning på mobilen som inte stämde,men nu så! :) Kul att få in lite bilder i bloggen nu,som man kan plocka från datorn.

 

Har varit ledig idag (eller vi rättare sagt),solen sken hela dagen och det var 9 grader varmt ute..skönt! Idag har varit runt till rusta,plantage mm..var inte ute så länge med tanke på att B har varit sjuk med feber häromdan. Men skönt att komma ut iaf. Köpte bla dessa fina ljuslyktor idag,var så trött på dem som vi hade på köksbordet,alltid kul med nytt!

 

Så var den här igen,söndagen..vilket för mig innebär att ångesten på riktigt kommer över när mörkret faller utanför. Just nu är det oerhört många tankar och känslor som väller inom mig. Saknad. Kärlek. Vänskap. Familj. Förtvivlan. Ångest. Tveksamhet. Hopp. Framtid. Glädje. Ibland,eller väldigt ofta känns det som att hela världen är upp och ner,vet varken inte eller ut. Varför kan man bara se tillbaka på det som varit och inte på det som ska ske? Då vore det säkert enklare att fatta vissa beslut,men det är väl det som är meningen med livet,att inte veta vad som sker?

Idag har vi båda två varit lediga,Björn sov inte en enda blund inatt,så när kl var 06.15 gav vi båda upp och satt på nyhetsmorgon på tv. Jag gick ner till tvättstugan och började tvätta,skönt att vara klar med den redan på förmiddan. Vi har också hunnit med att vara iväg ut en sväng,handlat,gått på systemet inför helgen och kikat runt i den nya sportbutiken. Köpte med oss kinamat hem och sen la vi oss direkt på soffan. Jag somnade i en timme och Björn sover fortfarande,ska väcka honom snart för sen ska vi til gymmet. När jag gick till jobbet igår var det tom frost på cykelsadeln,men som tur var så har vi haft mildare väder idag,så det var nästan varmt med dunjacka. Dock så har det blåst kraftigt så alla fina löv har blåst bort från träden och nu när man tittar ut är det grått och trist. Tur att solen sken idag iaf!

 

 

Tänk vad tiden går fort,veckorna bara rusar förbi,det är snart November och om två dagar har jag bott här i två månader,men det känns som två veckor!! Har hunnit anpassa mig ganska väl i det nya vardagslivet,men det är allt annat än lätt. Svårt att bo i en stad där man inte har några riktiga kompisar,och nu tror ni att "men det är ju inte svårt att skaffa nya,det finns väl massor?" men där har ni fel. Man kan lära känna någon eller några,men det kommer aldrig bli som mina riktiga vänner,de jag berättar mitt innersta för,som jag vet bryr sig till 110% och som finns där,liksom jag finns för dem,trots att det är många mil emellan. Saknar dem så det gör ont och önskar att man kunde ses mer.