I´m watching you walk away,but i can´t turn back time
Helgen som varit har inneburit en massa olika känslor och framförallt tankar på att livet inte alltid ska tas för givet. Det är hemskt när folk misshandlar varandra,och bara kunna stå på sidan om och se på. Jag vet att det är lätt att säga "om jag ser någon bli misshandlad så försöker jag att avstyra det" Visst,det är lätt att säga det,men SÅ svårt att göra ord till handling när DU väl står där! Det här hände mig inatt. Det var stängningsdags för krogarna,fullt med folk i rörelse,fylla och fel folk.
Helt plötsligt från ingenstans så uppstår det bråk,och det var säkert 40-50 pers inblandade. Det värsta som jag såg var en kille som sparkade en annan kille i huvudet medans han låg på marken! Han blev medvetslös. Dum som man är..så springer jag ju fram för att kolla hur han mår,men tänker samtidigt inte på att jag kan råka illa ut. Det går inte ens att förklara situationen,men det jag vet är att jag aldrig skulle vilja vara med om det igen!! Fy fan,livrädd är ett milt ord i den situationen. Det värsta med det här är ju att folk inte bara har nävar och ben att slå och sparka med,de har ju i dagens läge även vapen.
Det som irriterar mig är att man inte kommer fram till SOS alarm,det tog evigheter innan de svarade! Men när de väl svarade och skickade fem polisbilar inom 2min, så var "det värsta" redan över. Var lite chockad när jag kom hem om jag säger så.
Gårdags eftermiddan spenderades på kyrkogården för att tänd ljus hos farmor och farfar men också för Johan. Det är nog ingen som kan förstå hur mycket jag saknar honom,skulle göra vad som helst för att få honom tillbaka,men det värsta är att jag vet att jag inte kan göra någonting åt det. Det finns så mycket tankar och frågor om "varför?" som jag aldrig kan få svar på. Men det jag vet är iallafall att jag älskar honom,oavsett vad. Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi möts någon dag,vart kan man aldrig veta.
Johan och Sandra - jag älskar er!
Minneslunden 2009
